Carl Larsson
A Sweden Museum


Carl Larsson's Oil Paintings
Carl Larsson Museum
May 28, 1853–January 22, 1919. Swedish painter.
Carl Larsson

About Us
   

110,680 paintings total

  

Carl Larsson.org, welcome & enjoy!
Carl Larsson.org
 

Evelyn De Morgan
Hope in a Prison of Despair,
new24/Evelyn De Morgan-584889.jpg
ID: 77177

Want A Reproduction?
Go Back!



Evelyn De Morgan Hope in a Prison of Despair,


Want A Reproduction?



Go Back!


 

Evelyn De Morgan

1855-1919 British Evelyn De Morgan Galleries She was born Evelyn Pickering. Her parents were of upper middle class. Her father was Percival Pickering QC, the Recorder of Pontefract. Her mother was Anna Maria Wilhelmina Spencer Stanhope, the sister of the artist John Roddam Spencer Stanhope and a descendant of Coke of Norfolk who was an Earl of Leicester. Evelyn was homeschooled and started drawing lessons when she was 15. On the morning of her seventeenth birthday, Evelyn recorded in her diary, "Art is eternal, but life is short..." "I will make up for it now, I have not a moment to lose." She went on to persuade her parents to let her go to art school. At first they discouraged it, but in 1873 she was enrolled at the Slade School of Art. Her uncle, John Roddam Spencer Stanhope, was a great influence to her works. Evelyn often visited him in Florence where he lived. This also enabled her to study the great artists of the Renaissance; she was particularly fond of the works of Botticelli. This influenced her to move away from the classical subjects favoured by the Slade school and to make her own style. In 1887, she married the ceramicist William De Morgan. They lived together in London until he died in 1917. She died two years later on 2 May 1919 in London and was buried in Brookwood Cemetery, near Woking, Surrey.   Related Paintings of Evelyn De Morgan :. | Deianira (mk46) | Helen of Troy | phosphorus and hesperus | At the waters Babylons | Hope in a Prison of Despair, |
Related Artists:
Josef Danhauser
Josef Danhauser (August 19, 1805, Laimgrube (now a part of Mariahilf or Neubau) - May 4, 1845) was an Austrian painter, one of the main artists of Biedermeier period, together with Ferdinand Georg Waldmeller, Peter Fendi, among others. His works, not very appreciated in his days, dealt with very moralising subjects and they had a clear influence of William Hogarth. Joseph Danhauser was born in Vienna in 1805, the eldest son of sculptor and furniture manufacturer Joseph Ulrich Danhauser and his wife Johanna (nee Lambert). He took his first painting lessons with his father and he later assisted the Vienna Academy of Fine Arts. He studied with Johann Peter Krafft and made his first exhibition 1826. Invited by Johann Ladislaus Pyrker, patriarch of Venice, he visited the city of Doges, where he started to study the Italian masters. He came back to Vienna via Trieste in 1827, visiting Prague. That very year he painted Ludwig van Beethoven's death mask, roughly 12 hours after his death and a water-colour representing his deathbed. In 1828, he spent some time in Eger, with an invitation of this Hungarian city archbishop Pyrker. He solicited him for some pictures for the gallery of the Archdiocese. After his father's death in 1829, his brothers and he managed his furniture factory during the Biedermeier movement, being the precursors of modern design. That made him put his painting career aside. In 1833, he responded to a second invitation from Eger's archbishop and he painted The martyr of Saint John for a new basilica in the city and he received the Vienna Academy prize for his picture Die Verstobung der Hagar and he specialised in Genre works. In 1838, he was appointed vice-rector of the Academy and married Josephine Streit, who was the daughter of a physician and with whom he had three children, Josef, Marie and Julie, born in 1839, 1841 and 1843 respectively. Josef Danhauser was appointed professor of historical Painting at the Academy in 1841, but he left this occupation and he travelled around Germany and the Netherlands with the textile maker, art aficionado and art sponsor Rudolf von Arthaber. In this journey, he was very interested in the Dutch School and the format of his works was littler. He died of typhus in Vienna in 1845. They named a street with his name in Vienna in 1862.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Leutze, Emmanuel Gottlieb
German-born American Romantic Painter, 1816-1868






Carl Larsson
All the Carl Larsson's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved

email